Remissvaren på regeringens förslag till uppdaterad upphovsrättslag finns nu publicerade. Ett hundratal svar finns offentliga, och de flesta större aktörer i musikbranschen har tagit tillfället i akt och kommenterat förslaget.
Justitiedepartementets promemoria Upphovsrätten på den digitala inre marknaden har legat ute på remiss under hösten/vintern, och tiden för att komma in med svar gick ut förra veckan.
Nu har remissvaren från de olika instanserna som bjudits in att svara publicerats på regeringens webbplats.
Epidemic Sound, SYMF, STIM, IFPI, SKAP, SOM, SAMI, Statens musikverk, Spotify, Musikförläggarna, Musikerförbundet, Music Management Forum, KLYS och Copyswede har alla lämnat in remissvar, liksom Meta (Facebook), Google och andra aktörer.
I princip kan man säga att musikbranschen står enig i sin respons kring vissa delar: ”Gör om, gör rätt”.
Eller, med andra ord, många organisationer anser att lagförslaget skiljer sig alldeles för mycket från de ursprungliga formuleringarna i direktivet. Många skriver att Justitiedepartementet lägger för stor vikt vid processen som omgärdar Polens förehavanden, att förslaget är otydligt vad det gäller vilka tjänster som berörs av artikel 17, samt en del andra brister.
På andra områden finns det naturligtvis olika sätt att se på saken, t.ex. vad det gäller retroaktiva ersättningar, hur långt ansvaret ska sträcka sig för delningstjänster osv.
Här följer några utdrag från ett urval av de olika remissvaren.
MMF Sweden kommenterar den föreslagna tidsgränsen kring det som beskrivs som ”rätt till ytterligare skälig ersättning”:
”Enligt departementet torde det, för att en ersättning ska anses oproportionerlig, krävas ett relativt tydligt missförhållande mellan den avtalade ersättningen och det ekonomiska värde som rättigheten visat sig ha efter överlåtelsen. Tröskeln för att det ska bli fråga om någon ytterligare ersättning, får anses som relativt hög. MMF är både förvånade och besvikna över att departementet har kommit fram till att endast avtal från 2012 ska omfattas av möjligheten till ytterligare ersättning. Departementets slutsats är att äldre avtal inte kan komma ifråga för ytterligare ersättning, även om det råder tydliga missförhållanden.”
SAMI konstaterar att det är svårt att ta ställning till förslaget, när resultatet från den statliga utredningen ännu inte presenterats:
”SAMI finner det problematiskt att yttra sig över departementets förslag till genomförande av framförallt artikel 18-20 innan SAMI har haft möjlighet att ta ställning till och värdera resultatet av den särskilda utredningen. SAMI:s inställning är att ett genomförande som inte åtföljs av en mekanism som säkerställer rätten till ersättning inte uppfyller de krav som ställs på medlemsstaterna. Det innebär följaktligen att SAMI:s inställning till de förslag som presenteras i Ds 2021:30 hänger nära samman med och är beroende av den fråga som den särskilda utredningen har uppdrag att lämna förslag om.”
SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter) kritiserar att promemorian inrättar sig efter det förslag som EUs generaladvokat (rådgivare till EU-domstolen) gett, baserat på Polens vilja att stryka artikel 17 helt och hållet:
”Departementet har även gjort stora anpassningar till generaladvokatens förslag till avgörande i Polen-målet, trots att detta inte ännu har prövats av EU-domstolen. Det är ovanligt att EU-domstolen fullt ut följer generaladvokatens förslag till avgörande och det är troligt att domen kommer att skilja sig från förslaget. Generaladvokatens förslag till avgörande riskerar därmed att bli mer eller mindre överspelat när EU-domstolen avkunnar sin dom. Det är därför problematiskt att justitiedepartementet har lagt så stor vikt vid generaladvokatens bedömningar och att författningskommentaren innehåller så pass många hänvisningar till generaladvokatens förslag. Detta riskerar att leda till att förarbetena blir obsoleta kort efter att lagstiftningen trätt i kraft i och med EU-domstolens avgörande.”
Epidemic Sound kritiserar att lagförslaget i en del fall frångår både formulering och målsättning kring definitionen av vilka tjänster som berörs av artikel 17, så som det beslutades i det ursprungliga direktivet:
”Vi håller naturligtvis med Departementet om att det är önskvärt att reglerna kring vilka plattformar som omfattas är så tydliga som möjligt. Vi anser dock inte att texten i Promemorian samt den lagtext som föreslås, bidrar till tydlighet, utan den ökar snarare otydligheten. För att i möjligaste mån tillse att lagstiftningen kommer stämma överens med framtida avgöranden från EU-domstolen, öka harmoniseringen och tillse att nya tjänster inte oavsiktligt faller utanför definitionen anser Epidemic Sound att det finns övervägande skäl som talar för att i detta läge utforma den svenska lagtexten kring reglernas omfattning på motsvarande sätt som i Direktivet.”
Även STIM konstaterar skillnaderna mellan förslaget och direktivet, och skriver:
”Den lagstiftning som etableras idag kommer sannolikt att gälla under överskådlig tid och det är helt avgörande att den tar höjd för och stimulerar framväxten av nya aktörer och tjänster, samtidigt som de tjänster som finns på marknaden måste kunna konkurrera på lika villkor och lyda under samma regelverk. Det är därför centralt att så många relevanta delningstjänster som möjligt träffas av de nya reglerna och att dessa får tydliga ansvarskrav. Detta kommer att öka såväl rättsinnehavarnas möjligheter att få betalt för användningen av deras verk som publikens möjligheter att ta del av en mångfald av skyddade prestationer, både idag och på sikt. Stim menar därför att en ordning där den svenska lagstiftningen i huvudsak motsvarar artikeltexten skulle vara att föredra.”
Musikerförbundet är starkt kritiska till förslaget att skälig ersättning inte ska gå att få retroaktivt från det att avtal har inrättats, utan endast ska gälla för framtida ersättning. När det gäller just denna punkt ska sägas att alla organisationer inte är överens.
”Likt artikel 18 tar artikel 20 sikte på att upphovspersonen eller den utövande konstnären ska erhålla en lämplig och proportionerlig ersättning för den överlåtna rätten. Trots detta verkar förslaget inte mena på att ersättningen inte ska gå ett erhållas retroaktivt, utan att man enbart ska kunna ”jämka” ersättningsregleringen inför framtiden efter det att man åberopat, och vunnit rätt enligt artikel 20. Musikerförbundet anser att förslaget om att inte bevilja rätt till retroaktiv ersättning från avtalets ingående är ett grovt åsidosättande av syftet med artikel 18 och 20. Att enbart föreslå jämkning av ersättningen för framtiden kommer innebära att upphovspersonen eller den utövande konstnären inte erhåller en lämplig och proportionerlig ersättning under alla de år som gått fram tills dess man vunnit framgång med åberopande av artikel 20.”
Vidare, Spotify vill att det blir tydligare vad som menas med ”avgränsbar funktion” i förslaget, där promemorian menar att sådana avgränsbara funktioner ska betraktas som egna ”tjänster”:
”Såvitt vi uppfattat saken är avsikten med detta uttalande inte att bestämmelsen ska omfatta leverantörer som oss själva som tillhandahåller en hybridtjänst med en icke- avgränsbar blandning av användargenererat innehåll och icke-användargenererat innehåll, utan snarare att omfatta leverantörer som erbjuder oberoende tjänster med en annan funktion, till exempel en blandning av en social media-funktion och en marknadsplatsfunktion. Den här avsikten kan dock enligt vår uppfattning inte utläsas eller förstås från nuvarande uttalande. Det finns en risk att den här otydligheten utnyttjas av marknadens parter i ett försök att utöka bestämmelsens tillämpningsområde, vilket skulle stå i direkt strid med Europeiska Kommissionens vägledning där det stadgas att ”Det finns inget utrymme för medlemsstaterna att gå längre.” Mot bakgrund av ovan vill Spotify föreslå att de ovan nämnda punkterna utreds och förtydligas ytterligare, för att undvika otydligheter och för att säkerställa en korrekt balans mellan alla berörda intressenters rättigheter.”
IFPI anser också att förslaget tydligare bör följa direktivet vad det gäller delningstjänsters ansvar att blockera tillgången till innehåll när rättsinnehavare önskar det (OCSSP står för Online Content-Sharing Service Providers):
”Huvudregeln för att innehåll ska tas bort från delningstjänsterna och hållas borta (notice and staydown) är att det står klart att det medför ett intrång i upphovsrätten. Vi anser att implementeringen skall följa direktivet och inte kommissionens vägledning. Artikel 17 är tydlig på denna punkt, OCSSP skall blockera material efter att rättsinnehavare har levererat den informationen som krävs, och säkerställa staydown. Departementet anser dock att enbart rättighetshavarens påstående om att visst material är särskilt ekonomiskt betydelsefullt inte skulle anses tillräckligt för att åsidosätta kravet på att blockering bara ska få ske av innehåll som med en hög grad av sannolikhet kan anses medföra intrång. Något stöd för detta krav saknas dock i direktivet. Vi förordar att hela kravet på att endast innehåll som med en hög grad av sannolikhet kan anses medföra intrång kan blockeras stryks i sin helhet.”
Även Google har en lång lista med kritik till förslaget, inte minst vad det gäller otydligheten kring artikel 15, där Google önskar ha precisa riktlinjer för vad som gäller. Där anger man Litauen som ett gott exempel, som inrättat en gräns på 200 tecken för ”mycket korta utdrag”. Angående artikel 17 skriver Google också:
”Vi välkomnar förtydligandena av räckvidden av artikel 17 i utkastet till införlivande. Vi är dock oroade över att det Förklarande Dokumentet antyder att även om delning av innehåll inte är en av tjänstens huvudfunktioner, så kan ”delningsfunktioner” behandlas som separata OCSSP:er. Detta skulle helt enkelt resultera i ett alltför vidsträckt tillämpningsområde för artikel 17 och strida mot det riktade tillvägagångssättet i både Direktivet och det svenska införlivandet. Även om innehållsdelning inte är en av tjänstens huvudfunktioner, kan delningsfunktionen ses isolerat och behandlas som en OCSSP.”
Musikförläggarna sällar sig till det många av de andra organisationerna framför, och konstaterar också att livesändningar inte omfattas av förslaget:
”Musikförläggarna menar att begreppen ”lagra” och ”laddats upp” inte ska tolkas ur ett mer allmänspråkligt synsätt och därmed utesluta livesändningar från tillämpningsområdet för artikel 17. Detta skulle strida mot såväl direktivets ordalydelse som syfte. Musikförläggarna förordar att regeringen ska tydliggöra att livesändningar träffas av bestämmelserna. I departementets förslag omfattas inte livesändningar av de nya ansvarsreglerna. Detta trots att livesändningar fyller en allt viktigare roll på innehållsmarknaden och inte bör särregleras.”
Samtliga remissvar finns att läsa här:
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
