Det nya EU-direktivet ska implementeras under 2021. Regeringen har beslutat om en ny utredning kring ersättning från streamingtjänster, liksom hur tvister ska kunna lösas. Daniel Johansson frågar sig om inte utredningen borde ha tillsatts redan för två år sedan.
Den 12 maj beslutade regeringen att tillsätta en ny utredning som ska undersöka två frågor i anslutning till implementerandet av det nya EU-direktivet. Dels handlar det om en s.k. ”oavvislig ersättningsrätt”, som föreslagits främst av SAMI och Musikerförbundet, och dels om den nya funktionen för tvistelösning som EU-direktivet introducerar.
Till utredare har Dag Mattsson utsetts, justitieråd med lång erfarenhet i det svenska rättsväsendet. Han sitter i Högsta Domstolen sedan år 2012, är ordförande i Granskningsnämnden och ledde bl.a. arbetet med varumärkesutredningen som genomfördes år 2015.
Han har nu ett år på sig, som mest, att utreda huruvida en ny praxis ska införas i Sverige vad det gäller fördelning av intäkter från streamingtjänster, liksom hur en funktion för tvistlösning mellan parter skulle kunna se ut.
Det hade kanske varit naturligare om en sådan utredning redan varit klar inför implementerandet av EU-direktivet i år.
Trots allt, det är över två år sedan Ministerrådet godkände det nya EU-direktivet, och det borde inte ha kommit som en överraskning att den här sortens frågor skulle behöva bearbetas. Det finns andra delar i EU-direktivet som också skulle behövas utredas ytterligare, men nu blev det dessa två.
Och gott så, något är bättre än inget.
Eftersom utredningen är av potentiellt ganska stor betydelse för musikbranschen, citerar jag här den detaljerade uppdragsbeskrivningen i kommittédirektivet:
”Utredaren ska bl.a.
• ta ställning till om det finns behov av och är lämpligt att införa en s.k. oavvislig ersättningsrätt för upphovsmän och utövande konstnärer, eller om det finns behov av andra åtgärder när det gäller upphovsmäns och utövande konstnärers möjligheter till ersättning för utnyttjanden som innebär tillgängliggöranden på begäran av verk och framföranden,
• ta ställning till om det finns behov av ett nytt, frivilligt system för tvistlösning utom domstol mellan upphovsmän eller utövande konstnärer och de som förvärvat rättigheter till utnyttjandet av deras verk eller framföranden, för tvister som gäller frågor som regleras i det s.k. ersättningskapitlet i det nya upphovsrättsdirektivet,
• om ett behov av ett sådant nytt system för tvistlösning konstateras, undersöka möjligheterna till branschinterna lösningar för alternativ tvistlösning och redovisa slutsatserna,
• om det bedöms lämpligt, föreslå ett system inom ramen för befintlig myndighetsstruktur för alternativ tvistlösning utom domstol på området, och
• vid behov föreslå nödvändiga författningsändringar.”
Det handlar alltså om att utreda huruvida utbetalningar till artister och musiker från streamingtjänster (främst) av typen Spotify ska ske ”enbart” genom skivbolag/distributör, eller även genom SAMI.
Det handlar också om att undersöka hur en ny funktion för tvistlösning mellan parter i musikbranschen skulle kunna se ut (även tvister kring redan ingångna avtal). Den här sortens tvister har tidigare dragits i domstol, men EU-direktivet vill att medlemsstaterna ska komma fram till effektivare lösningar, endera inom branschen själv eller genom någon befintlig myndighet.
Signalerna har varit tydliga att EU-direktivet är tänkt att implementeras i svensk lagstiftning under 2021 (egentligen ska det vara klart redan den 7 juni).
Det betyder att resultaten från den här utredningen troligen inte kommer kunna användas i samband med den nya lagstiftningen baserad på EU-direktivet. Samtidigt är det ju möjligt att öppna upp för framtida förändringar.
Framför allt gäller det kanske hur en funktion för tvistelösning ska se ut, eftersom detta är klart och tydligt stipulerat i EU-direktivet. Lite halvdålig tajming, att resultaten från utredningen kommer efter att lagstiftningen ska vara implementerad.
I kommittédirektivet står för övrigt vad status är totalt sett vad det gäller EU-direktivet: ”Hur ersättningskapitlet och resten av direktivet bör genomföras nationellt övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.”
Stefan Lagrell, VD för SAMI, kommenterar den nya utredningen på SAMIs hemsida:
– Det är bra att regeringen har lyssnat på artister och musiker och nu överväger att införa en oavvislig rätt till ersättning. Läget under pandemin är dock närmast akut och vi menar att detta hade kunnat göras som en del i implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv redan nu till sommaren.
Ulrika Wendt, jurist och samhällspolitiskt ansvarig på SAMI, säger också:
– Vi kommer att noga följa arbetet i utredningen och räknar med att de kommer att väga in EU:s konstaterande att utövare ska garanteras lämplig och proportionell ersättning samt att nuvarande ersättningssystem inte fungerar i detta avseende.
Naturligtvis finns det andra sätt att se på det hela (se t.ex. tidigare artikel på MI). Justitiedepartmentet skriver:
”Den ersättningsordning som organisationerna föreslår har stött på kritik från intressenter på bland annat producentsidan och de som tillgängliggör verk och framföranden på begäran. De synpunkter som har framförts är t.ex. att en oavvislig ersättningsrätt innebär ett ingrepp i avtalsfriheten och att systemet riskerar att snedvrida marknaden och leda till dubbel ersättning.”
För att uttrycka det på ett annat sätt, en del streamingtjänster och skivbolag är negativa till att en sådan här ”tvångslösning” införs. Det handlar om en ny fördelningsordning som troligen skulle innebära en hel del omförhandlingar av avtal (även där artister redan är nöjda), samt att Spotify och de andra streamingtjänsterna skulle behöva betala ut pengar till ytterligare en aktör, med en ny fördelningsmekanism.
Spanien har redan en liknande lösning på plats, men i övrigt är det här en lösning som de allra flesta länder inte har. Den stora frågan är ju om det i praktiken innebär mer pengar till artisterna och utövarna totalt sett, eller inte? Det är ju trots allt detta som är det centrala.
Och med tanke på att det bara finns en ”påse pengar” att fördela ur, kommer ju någon aktör tvingas minska sin andel, för att tala klarspråk.
Om den oavvisliga ersättningen helt enkelt läggs ovanpå den redan befintliga fördelningsstrukturen blir det streamingtjänsterna som drar det korta strået. Och då måste tjänsterna förhandla ”svensk” musik på ett annorlunda sätt jämfört med i de flesta andra länder.
Dag Mattsson har en grannlaga uppgift under det kommande året.
Läs hela kommittédirektivet (PDF)
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
