Några av er ville att jag skulle skriva lite om NFTs och musikbranschen. Er önskan är min lag, här kommer en förklaring till tekniken som helt plötsligt blivit den stora snackisen i musikbranschen.
NFTs i samband med musik har blivit rejält populärt att diskutera under de senaste månaderna. Men Non-fungible tokens är inget nytt, redan 2014 började utvecklare skapa ett NFT-lager ovanpå bitcoin. Men det var först när Ethereum (en konkurrerande kryptovaluta till bitcoin) lanserade Cryptokitties 2017 som intresset blev lite större.
Idag finns det ett helt gäng med plattformar: SuperRare, Async Art, AtomicMarket, OpenSea, KnownOrigin, BakerySwap, Portion, Foundation för att nämna några.
Tekniken använder sig alltså av underliggande blockchain-infrastruktur. Skillnaden mellan t.ex. ett bitcoin och en NFT är att en NFT inte är ”fungible”, alltså likställd i värde med alla andra ”enheter”, utan fungerar som ett exklusivt ägande av ett originalverk, som s.a.s. kan prissättas var för sig. Det går i princip att sälja ”vad som helst” i digital form, en text, en video, en gif-animation, en låt, en bloggpost, en Instagram-bild, virtuella prylar i spel osv.
Jack Dorsey, grundaren av Twitter lade upp sin allra första tweet, den enkla meningen ”just setting up my twttr” från 2006, som NFT och drog in 2,9 miljoner dollar via en annan plattform, Cent. Precis som med aktier sker ett budande och förhandlande, i det här fallet var det Sina Estavi, CEO för Oracle som vann.
Estavi var också den som var villig att betala motsvarande 1,1 miljoner dollar för att äga Elon Musks tweet inkluderande en låt han gjort om NFT. Tweeten säger helt enkelt ”I´m selling this song about NFTs as an NFT.” Men Musk hade gjort det som ett test, och drog sedan tillbaka försäljningen med orden: ”Actually, doesn’t feel quite right selling this. Will pass.” Ett förvånansvärt nyktert beslut av Musk enligt min mening.
Basketspelaen LeBron James försäljning av ett videoklipp är ytterligare ett exempel som totalt inbringade över 2 miljoner kronor nyligen. Visst, videon kommer att kunna kopieras precis som alla andra, och finns redan ute på fildelningsnätverken och YouTube, men det finns bara ett digitalt original.
Rekordet innehar dock artisten Beeple, som för en månad sedan sålde det digitala verket till höger för hela 69 miljoner dollar.
I grunden pratar vi alltså om en form av digitalt fingeravtryck, något som inte heller egentligen är något nytt utan som flitigt använts av musikbranschen för att kunna spåra vilken version av en låt som t.ex. delats via P2P-nätverk. En låt som laddas upp till en tjänst går att rippa och kopian blir i stort sett likadan, men ett fingeravtryck visar vilken ursprungsversion kopian kommer från.
NFTs är ungefär samma sak. Syftet med NFTs är alltså att kunna skapa värde även i digital konst, genom att ett verks ursprung och autenticitet kan vidimeras av blockkedjan. Ingen annan kan äga den andel av en låt som jag äger, även om låten kopieras hejvilt på fildelningsnätverk. Det går att likställa med att köpa ett aktiebrev, eller för den delen att köpa en signerad vinyl som släppts i tio exemplar.
På kort tid har en hel hög med artister hoppat på tåget, Boy George, K Camp, Snoop Dogg, Nathan Evans, Axel Mansoor, Lionel Richie, i samband med att Crypto.com lanserade sin NFT-plattform. The Weeknd har signalerat att han kommer släppa en ny låt som finansieras genom försäljning av NFTs, liskom Lindsah Lohan och Gorillaz. Och Kings of Leon blev det första större bandet att släppa sitt senaste album som NFT: https://www.yellowheart.io
Boy George har gjort en nyinspelning av Do You Really Want To Hurt Me, som nu ligger uppe på ett värde av 100 000 dollar. Han skriver själv: ”This song brought me heartache and my first number one. Singing and rerecording this iconic song again is beautiful sacrilege. I said I would never record it again.”
Man brukar jämföra NFTs med de klassiska samlarkorten, som kan öka eller minska i värde över tid. Det har varit svårt tidigare att kunna bekräfta att någon s.a.s. äger en andel av ett digitalt verk, vilket nu är möjligt. Men, det finns en del kritik mot den här tekniken.
Vad händer om den specifika plattformen går omkull? En NFT är ju knuten till en viss blockkedja och kryptovaluta, och med tanke på hur volatil den marknaden är, och dessutom utsatt för rätt mycket kritik från det traditionella ekonomiska systemet har jag svårt att se att NFTs i den nuvarande formen skulle innebära en revolution för gemene musiker och artist. Man håller dock på att jobba fram standarder. Ethereum har utvecklat standarderna ERC-721, ERC-1155, medan konkurrenten Binance har utvecklat BEP-721 och BEP-1155.
För att det ska bli någon större revolution krävs nog att insamlande organisationer som t.ex. STIM, SAMI och IFPI hoppar på tåget, och det tror jag inte direkt ligger runt hörnet. Visst, det kommer finnas artister som kan kränga delar av sina verk som NFTs, det ska onekligen bli spännande att se vad som händer med The Weeknds experiment, men hur ska upphovsrättsliga intäkter från låten fördelas på ett vettigt sett till de som äger endera andelar i eller hela låten?
I princip ser jag NFTs som en parallell spekulativ marknad, litegrann som marknaden för traditionell fysisk konst. Och precis som det finns etablerade auktionshus som t.ex. Bukowskis som hanterar infrastrukturen kring försäljning, köp och värdering kan man säga att kryptonätverken har en liknande funktion i det här sammanhanget.
Om inte den etablerade upphovsrättsliga infrastrukturen blir en del av det här, har jag svårt att se hur de löpande upphovsrättsliga intäkterna på ett säkert och effektivt sätt ska komma ”delägare” till godo. Det kräver trots allt ytterligare en form av pålitlig mellanhand, som fördelar intäkterna korrekt, alternativt att PROs bestämmer sig för att bli NFT-kompatibla och t.ex. registrera splittar baserat på NFT-försäljning.
Men, om jag köper in mig i The Weeknds låt, skulle jag beroende av värdestegring kanske kunna sälja min andel om tre år för det dubbla priset, utan att ha fått en enda upphovsrättslig krona. Förutsatt att just den plattformen och kryptovalutan finns kvar…
Utan tvekan är det här ytterligare ett steg mot att block chain blir allt mer accepterat. Även om Facebook inte lyckats få igenom sin valuta Libra, än, som skulle kunnat bli en game changer, vänjer sig världen vid att den här tekniken faktiskt är mycket mer effektiv och decentraliserad. Tyvärr har den också större klimatpåverkan än det traditionella ekonomiska systemet, något som ständigt framförs som kritik.
Jag tror vi kommer hamna i någon form av hybridvariant så småningom, inte minst gäller det hantering av metadata, statistik och utbetalningar inom streamingen av musik. Vi är idag beroende av så många olika mellanhänder (dit räknar jag förutom digitala distributörer även in ovannämnda insamlande organisationer) och det är inte mer än logiskt att hela det ekonomiska systemet kring streaming successivt bör röra sig mot optimering och effektivisering. Men det kommer ta tid, och det måste nog få ta tid.
Det spännande är ändå att intresset för musik som ekonomisk tillgång har blivit så stort. I princip skulle en artist som Icona Pop kunna bestämma sig för att sälja sin allra första demo som NFT, eller Max Martin skulle kunna lägga upp sin första version av någon av alla hits, eller Håkan Hellström skulle kunna sälja den första bilden från den första konserten som individuell artist efter Broder Daniel. På det sättet skulle NFTs kunna skapa ytterligare en intressant exponeringsyta för mängder av material som idag inte har en plats på t.ex. streamingtjänster. Men även exklusiva bilder och texter som redan finns därute skulle kunna börja generera intäkter.
Nylanserade Tangy Market visar att det finns intresse för den här sortens ”konstliknande” marknad. Linda Portnoff, VD, berättade vid ett seminarie i förra veckan att låten Shoreline med just Broder Daniel sålde slut på bara några minuter, och att värdet på andrahandsmarknaden ökat med 350 procent.
Med tanke på Taylor Swifts nyinspelningar av äldre låtar, och fansens tydliga vilja att spela upp de ”nya” låtarna mer än de gamla, skulle man kunna tänka sig att artister som sitter på traditionella skivkontrakt med sådär 10-15 procent i royalty, men som kanske har hela upphovsrätten genom ett förlag, skulle kunna spela in covers på sina egna låtar och finansiera produktionen med hjälp av NFTs.
För att allt det här ska fungera krävs självklart att det finns en trovärdig marknad, och att det finns någon som vill köpa. Initialt tror jag också det kommer finnas det vad det gäller NFTs, men jag är inte lika övertygad som många andra att det här är en ”revolution”. Det finns säkert de som kan göra sig en hacka på en ”parallell” ekonomi till det traditionella upphovsrättsliga ekonomiska systemet, men när någon gör sig en hacka brukar det vanligtvis också finnas någon som förlorar på det…
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
