Musikerförbundet föreslår att det i samband med införandet av DSM-direktivet i Sverige också bör införas en ny oavvislig ersättningsrätt från streamingtjänster till artister och musiker.
Det nya EU-direktivet rörande upphovsrätten ska implementeras i svensk lagstiftning i år. Med stor sannolikhet kommer själva införandet, d.v.s. klubbandet av lagförslaget i riksdagen, bli försenat, men förhoppningen är att den nya lagstiftningen ska finnas på plats innan året är slut.
Musikerförbundet, SAMI, och LO, vill nu att man i samband med införandet av den nya upphovsrättslagstiftningen också inför en ny ersättningsrätt för utövande artister och musiker. I en debattartikel i Aktuellt i politiken tydliggör man förslaget, och hur man anser att en sådan ersättningsrätt skulle kunna skapa en starkare rättslig situation för utövare.
Jan Granvik, ordförande för Musikerförbundet, säger till MI:
– Jag hoppas politikerna tar möjligheten att balansera upp maktförhållandet mellan parterna, precis som man gjort i Spanien, med en oavvislig ersättningsrätt.
För att ge en bakgrund, fördelningen av pengar från streamingtjänster ser lite olika ut beroende på vilka rättigheter en aktör ”besitter”. Låtskrivare och musikförlag får huvudsakligen sina streamingpengar fördelade genom en organisation som STIM, som samlar in från tjänsterna, och skivbolag får sina pengar utbetalade endera direkt från tjänsten, eller genom den distributör/aggregatör man använder. Rollen som utövare, artist, musiker, ser dock lite annorlunda ut.
För många icke invigda i den lite komplicerade uppdelningen av rättigheter i musikbranschen kan det vara svårt att se skillnaden mellan en ”utövare” och en ”låtskrivare” (också kallad musikskapare eller kompositör). Oftast för att de är samma person. Men, i den verklighet vi kallar musikjuridik är artisten och låtskrivaren två helt olika personer (även om de har samma personnummer och namn på papperet…).
Man skulle kunna jämföra det med att låtskrivaren är ”arkitekten”, som skapar ritningen, medan artisten är den som bygger huset. Ibland är det samma person, ibland inte.
Utövande musiker och artister har idag ingen direkt ersättningsrätt i lagstiftningen från streamingtjänster som Spotify, Apple Music, YouTube osv. Den ersättning man får utbetald baseras endera på det avtal man har med ett skivbolag, som då betalar ut royalties enligt avtalet, eller med en distributör/aggregatör om man är DIY. I princip kan man säga att det är avtalsrätten snarare än upphovsrätten som gäller för utövare.
Musikbranschen har de senaste åren också sett en utveckling där nya bolag ”köper loss” rättigheterna till musiken helt och hållet, mot en engångssumma och sedan betalar royalty enligt avtal, eller ibland ingenting, en praxis som diskuteras vilt och brett i branschen.
Musikerförbundet menar att detta sätter artister och musiker i en svag position i streamingekonomin. Därför föreslår man att även utövare ska kunna få avräknat pengar från streamingtjänster, på ett centraliserat och lagstadgat sätt, på samma sätt som låtskrivare får det genom STIM. Den organisation som hanterar den här sortens insamling och fördelning för utövare i Sverige är SAMI, som också tar upp frågan på sin webbplats, där man presenterar tre nyckelpunkter i förslaget:
– Oavsett hur eventuell ersättning har utgått ska artisten/musikern – utöver denna – ha rätt till en oavvislig ersättningsrätt för nyttjandet ”on-demand”
– Denna rätt ska vara tvingande och förvaltas av en kollektiv förvaltningsorganisation (SAMI)
– Den ska betalas av den som gör verket tillgängligt för allmänheten (plattformen)
Musikerförbundet tillsammans med Susanna Gideonsson, ordförande för LO, som Musikerförbundet är en del av, skriver i sin debattartikel bl.a:
”Just nu finns en unik möjlighet att komma tillrätta med denna utbredda exploatering av utövarnas prestationer. Senast i juni 2021 ska nämligen EUs nya upphovsrättsdirektivet vara implementerat i svensk lagstiftning, vilket bland annat innebär att Sverige måste säkerställa att musiker och artister garanteras en ”lämplig och proportionerlig ersättning” (artikel 18).
För Musikerförbundet finns det bara ett fungerande alternativ. Att införa en så kallad oavvislig ersättningsrätt i svensk lagstiftning. Det finns redan i Spanien och innebär där att de musiker och artister som medverkar på en låt har rätt till löpande ersättning i proportion till hur mycket låten spelas av konsumenter på olika musiktjänster.”
Den här sortens ersättning finns även i Sverige för artister och musiker på andra områden där musik används, radio, TV, webbsändningar, i butiker, gym, restauranger osv, och Musikerförbundet vill att samma slags ersättningsrätt även ska gälla för konsumentstreamingtjänster.
På sin webbplats uppmanar Musikerförbundet nu alla artister och musiker i Sverige att ta del i den här debatten, och vara med i den enkät som SAMI publicerat online. Musikerförbundet skriver:
”För att implementeringen av det nya upphovsrättsdirektivet skall bli så bra som möjligt är det viktigt att vi som är insatta i musikbranschen talar om för politikerna hur vår vardag ser ut. SAMI samlar just nu in erfarenheter från musiker och artister för att kunna ta med det som underlag i diskussioner med politiker och beslutsfattare. Genom att svara på några frågor och dela med dig av dina erfarenheter kan du vara med och påverka.”
Effekten av en sådan ny lagstadgad ersättningsrätt skulle bli att en del av de pengar som idag betalas ut till skivbolagen/distributörerna istället skulle betalas ut till en insamlande organisation som sedan skulle fördela till utövarna. I dagsläget ligger fördelningen av de totala intäkterna för konsumentstreamingtjänster ungefär på följande sätt i Sverige:
– 52-56 procent till skivbolag/distributör (beroende av vilka avtal aktören har med streamingtjänsten). Utövare, artist, musiker får sedan royalty i enlighet med sitt avtal med skivbolag/distributör.
– 30-35 procent stannar hos streamingtjänsten.
– 12-13 procent till STIM för vidare fördelning till förlag/låtskrivare (också avtal som omförhandlas löpande).
Detta är självklart en förenklad bild, det finns ibland andra kostnader och avgifter stipulerade i avtalen som gör att fördelningen kan se lite annorlunda ut, men översiktligt ser det ut som ovanstående. Vad det gäller STIM har man rörliga nivåer per ström, t.ex. i fallet med Spotify, vilket gör att ovanstående andelar kan fluktuera över tid. STIM betalade t.ex. i november ut 1,32 öre/ström för Spotify Premium, 0,84 öre/ström från familjeabonnemang, 0,47 öre/ström för studentabonnemang och 0,18 öre/ström för gratisabonnemang.
Men, utövande artister och musiker har alltså ingen sådan generellt gällande utbetalning, utan får sin andel/royalty ”enbart” utifrån det avtal man har med skivbolag/distributör.
Om vi skulle ponera att en liknande nivå på ersättningsrätt skulle införas även för utövande artister och musiker, på samma sätt som på upphovsmannasidan, skulle det i princip innebära att utbetalningen till skivbolag/distributör från streamingtjänst skulle behöva minska med motsvarande storlek, det finns trots allt bara en total pott med pengar.
Utan att själv ge mig in i debatten fullt ut, skulle det kunna vara lite besvärligt att införa en sådan förändring redan i samband med införandet av DSM-direktivet i år, även om det är en förändring som många kanske vill ha, eftersom just detta inte finns med tydligt i direktivet. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det, men det kanske skulle behövas utredas ytterligare?
Det är en rätt stor omstrukturering som kommer påverka alla befintliga avtal mellan olika parter (inklusive artistavtalen med masterägarna), skapa ytterligare en fördelningsväg med all den data-crunchning som krävs, och skapa en del frågeställningar för distributörer/aggregatörer och andra aktörer.
Jag säger absolut inte att det är omöjligt, det kanske verkligen är den väg branschen behöver utvecklas framöver, men, frågan ska kanske lyftas upp ytterligare en nivå, till EU-nivå? Erfarenheterna från Spanien visar att även om ambitionen är mycket god, är det inte helt lätt att hantera det hela, och kan leda till viss frustration.
Dessutom skulle man kunna säga att trenden inom streamingen går mot att tjänsterna helst vill fördela pengar så decentraliserat som möjligt, snarare än att bli allt för ”beroende” av mellanhänder (jag vet att det här är en känslig fråga, men jag måste ändå säga som det är).
Problemet som Musikerförbundet tydliggör är dock fullt aktuellt och existerande, och precis som man säger, det nya direktivet ställer krav på ”lämplig och proportionerlig ersättning”. Detta ska möjliggöras genom att artister och musiker ska kunna gå till en separat myndighet/organisation i Sverige när man anser att man har dåliga villkor, och helt enkelt kunna kräva omförhandling till bättre villkor.
Om jag får lägga en femma i potten, skulle första steget kanske vara att verkligen få till en sådan transparent och effektiv ”överklagandelösning” efter införandet av den nya lagstiftningen (som alldeles säkert en del artister och musiker kommer nyttja redan från start), i enlighet med det nya EU-direktivet. För att eventuellt samtidigt lyfta frågan om en ny ersättningsrätt upp till EU-nivå?
Trots allt, en oberoende funktion/part dit artister och musiker kan vända sig när de anser att de inte får proportionerlig ersättning (i enlighet med direktivet), innebär att artister och musiker har en valfrihet. Det finns faktiskt de som är fullständigt nöjda med sina nuvarande avtal, och även utövare och låtskrivare som är fullt nöjda med en setup á la Epidemic Sound, samtidigt som det finns artister och musiker som är mycket missnöjda med sina avtal och royalty-nivåer.
En ”oavvislig” ersättning är ju också en ”tvingande” lösning. Oberoende av vad den enskilde utövaren anser, är den ”tvingad” att få ersättning på det sätt som då lagstiftats. Jag ställer mig varken på den ena aller andra sidan, men konstaterar att precis som vanligt finns det alltid pros and cons.
Och se där, jag gav mig visst in i debatten lite i alla fall… 🙂
Läs mer på Musikerförbundets hemsida
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
