I en dokumentär som finns på SVT Play från fredag denna vecka skildrar regissörerna Kristina Lindström och Kristian Petri skivbolaget Silence Records. Från sin bas i de värmländska skogarna blev Silence en säregen hörnsten i den svenska musikrörelsen på 70-talet, och existerar fortfarande.
Hur uppstod idén om en dokumentär om just Silence Records?
– I ett tillfälligt möte i Arvika i västra Värmland, för snart fyra år sedan. Vi mötte människorna från legendariska Silencestudion, de berättade om allt super-8-material som de filmat genom åren. Så föddes idén. Tystnaden – En berättelse om Silence, musiken och tiden är en berättelse om känslan när allt är möjligt. Om en tid, femtio år bort, då engagemanget i miljöfrågor växte starkt. Samhället skulle förändras i grunden, människan skulle förändras. Konsten och musiken utmanade gränser och tog nya vägar. ”1968. Det var egentligen då som andra världskriget tog slut”.
– Filmen tar avstamp i det som kallas The Summer of Love som började i USA i januari 1967. Samma sommar öppnades i Stockholm Sveriges första psykedeliska klubb, Klubb Filips. Där började Anders Lind jobba som DJ. Anders Lind är den legendariske ljudteknikern som tillsammans med Eva Wilke och senare också Nikolaj Steenstrup drivit Silence Records med nyskapande, egensinnig och magisk musik som Bo Hansson, International Harvester, Philemon Arthur & the Dung, Turid, Samla Mammas Manna, Kebnekaise, Älgarnas Trädgård, Per Cussion, Hedningarna, Bob Hund. I filmen medverkar också Bo Anders Persson från bl. a Träd Gräs och Stenar. En central gestalt i den nya vågen både musikaliskt, och som pionjär i den gröna vågen.
Finns det andra skivbolag som fascinerat er genom åren?
Kristian: Plattor från None Such Records, Winther&Winther Records, Tuff Gong.
Kristina: Silence. Ärligt. En magisk etikett med löften om att få färdas in i nya världar, alltid ett äventyr, vackert och utmanande. Det enda av ”proggens” etiketter, jag gillar inte ordet progg som det kom att användas i Sverige, som innebär lekfull, nyskapande musik. Inte svartvit och uppfostrande, som så mycket annat från den svenska musikrörelsen.
Om ni måste välja favoritplattor från Silence:
– Plågsamt att välja… Men International Harvester, Sov gott Rose-Marie”, Samla Mammas Manna, Måltid, Kebnekaise, Kebnekaise, Bo Hansson, Sagan om ringen. Från senare tid: bob hund och Hedningarna.
Vad väntar härnäst?
– En film vi gör tillsammans om ”Världens vackraste pojke” Björn Andresen. Han var 15 år då han spelade en huvudroll i Luchino Viscontis film Döden i Venedig. Det kom att prägla hela hans liv, som ikon, objekt.
Fotnot: Såväl Lindström som Petri har långa genreöverskridande karriärer. Lindström har t ex på senare år gjort uppmärksammade dokumentärer om Olof Palme och Lindgren. Petri har bl. a gjort guldbaggenominerade (och belönade) filmer som Ond tro, Detaljer och Sommaren.
Lars Nylin
Foto (av Silence Records hus och studio i Näved, Koppom): SVT.
