I september sker omröstningen kring direktivet om upphovsrätt på den digitala marknaden. MI granskar här vilka som lobbar, med hur mycket pengar, och framför allt på vilket sätt lobbyingen genomförs.
Direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden har orsakat stor debatt, speciellt när det gäller artikel 11 och 13. När omröstningen, som skulle ha genomförts i början av juli, sköts upp i ett par månader uttryckte såväl musikindustrin som aktörer inom press och media besvikelse.
EU-parlamentet i Strasbourg
318 av de 751 ledamöterna i parlamentet röstade för en uppskjutning av omröstningen, medan 278 röstade emot. Samtliga ledamöter är naturligtvis hett villebråd för olika företag och organisationer, beroende på vilken sida man står på i frågorna. Det är trots allt dessa individer som avgör om direktivet ska implementeras i medlemsländerna.
Sätten varpå olika aktörer försöker påverka dessa politiker har blivit allt mer aggressiva. Inte minst gäller det techlobbyn som inför omröstningen använder sig av intrikata metoder för politikerspamming, såväl som rena utbetalningar till kreatörer som motsätter sig artikel 13 (mer om det senare). Genom att anställa f.d. aktiva i EU-parlamentet, har t.ex. Google satt i system att finansiera lobbyister som direkt försöker påverka sina gamla kollegor.
Strax innan den första omröstningen skulle genomföras släppte UK Music en undersökning där de gått igenom EU´s lobbyregister (European Union’s Lobbying Transparency Register), och visade på vilka resurser bl a Google använder sig av för att påverka politiker i upphovsrättsfrågan.
Enligt UK Music hade techindustrin spenderat 31 miljoner euro på att försöka påverka parlamentets ledamöter i frågor kring upphovsrätt och licensiering. Michael Dugher, chef för UK Music, sade i det sammanhanget:
– Google has made vast sums of money behaving like a corporate vulture feeding off the creators and investors who generate the music content shared by hundreds of millions on YouTube. These new figures expose the fact that Google is acting like a monolithic mega-corp trying to submerge the truth under a tsunami of misinformation and scare stories pedalled by its multi-million propaganda machine.
MI har gjort en kartläggning av det lobbyarbete som finns registrerat i EULTR, både vad det gäller musikindustrins och techindustrins företag och organisationer. Genomgången visar att även musikindustrin spenderar en hel del resurser på öppet lobbyarbete.
Som exempel kan nämnas att IFPI, inklusive de lokala kontoren, totalt har 17 lobbyister registrerade, Universal Music Group har 6 stycken, medan collecting-aktörerna på publishingsidan i Europa, som t ex STIM, PRS, GEMA, CISAC m fl sammantaget har närmare 40 EU-lobbyister registrerade.
Ett överslag visar att musikbranschen under 2017 registrerade kostnader på ca 35 – 40 miljoner kronor för lobbyarbete i EU.
I november 2017 startade streamingtjänsterna Spotify, Deezer och SoundCloud också den gemensamma lobby-organisationen Digital Music Europe (DME), med syftet att informera och påverka politiker i frågor som rör musik på den digitala marknaden.
Som jämförelse registrerade de amerikanska techföretagen Google, Facebook, Twitter, Apple, Microsoft och Amazon sammantaget ca 150-160 miljoner kronor i lobbying-kostnader i EU under det senaste året, varav Google ensamt registrerade ca 50 miljoner kronor.
Nämnas bör naturligtvis att tech-företagen inte enbart lobbar kring frågor som rör upphovsrätten. Det handlar också om frågor som rör skatter, företagande, cybersäkerhet och annat. Men, under den senaste tiden kan man misstänka att just direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden genererat stora kostnader.
Såväl kostnader som antalet aktiva lobbyister registreras årsvis i efterhand, varför det ska bli intressant att jämföra siffrorna från 2017 med hur det kommer ha sett ut under 2018.
Förutom vad tech-företagen registrerar som eget lobbyarbete, har de också förenats i ett antal nischade lobbyorganisationer. Mellan 2014 och 2017 ökade techbranschen sina investeringar i EU-lobbyingen med 278 procent, och i mångt och mycket har Silicon Valley-lobbyn på ganska kort tid förändrat hur arbetet ser ut.
Det som är intressant i sammanhanget är nämligen inte vad som sker öppet, utan vad som sker på den ”alternativa” spelplanen, som inte registreras. Rena mutor gentemot enskilda politiker är det självklart ingen som ägnar sig åt (åtminstone inte så det kan synas), men det finns andra nivåer av kompensationer och påverkan för att stötta den egna saken. Inte minst personliga vinningar i form av kopplingar till företag som långsiktigt kan ge såväl nya karriärer som politiska pluspoäng.
Google framstår här som den mest drivande, med aggressiva strategier för att påverka allmän opinion och enskilda politiker. En av hemligheterna bakom Googles arbete handlar om att anställa f d parlamentariker och EU-personal som lobbyister. Närmare 60 procent av de lobbyister som Google använder sig av är på något sätt f d anställd personal inom EU-parlamentet (Transparency International).
The Times publicerade i början av augusti ett reportage som visar att Google tillsammans med andra tech-företag investerat kraftigt i Open Media, en organisation och webbplats som gör det möjligt att ”spamma” politiker kring det nya direktivet.
Open Media tillhandahåller en sida med “one-click calling” som direkt kopplar privatpersoner till EU-parlamentarikers telefoner. I beskrivningen står bl a: ”When you click the CALL NOW button, the system will call your phone and patch you through to with your country’s representative(s) on the Legal Affairs committee. If your country is not represented on this committee, we will connect you with committee chair Pavel Svoboda MEP. When you finish calling one MEP, the tool will automatically patch you through to the next one.”
Metoden är minst sagt aggressiv, och går helt enkelt utanför traditionell lobbying. Genom att aktivera hundratusentals privatpersoner försöker man med hjälp av spamming-metoder påverka politiker så de till slut inte ”orkar” stå emot. Demokrati på steroider helt enkelt.
I förra veckan avslöjade den amerikanska organisationen Campaign for Accountability i en uppmärksammad rapport att såväl Google som Facebook planterade egen anställd personal i de båda kampanjlägren under det amerikanska valet 2016. Även om just denna rapport inte gäller lobby-arbetet i EU, visar den vilka aggressiva metoder som används.
Enligt rapporten ”Partisan Programming” hade Google 70 anställda som jobbade inuti kampanjerna, medan Facebook hade 32 stycken. Rapporten menar att de både företagen på det här sättet kunde infiltrera de politiska lägren och därmed få unik insyn i partiernas arbete, samtidigt som de kunde påverka politikerna.
Ytterligare ett exempel på kampanjande inför den aktuella omröstningen kring det nya direktivet är www.createrefresh.eu, som bl a gör det möjligt för kreatörer att få betalt om man stödjer och utvecklar innehåll som motsätter sig artikel 13 i direktivet. Bakom Create Refresh står förutom Open Media många andra branschorganisationer. Här pratar vi alltså om direkta pengar som kan betalas ut till kreatörer som ”väljer rätt sida”.
Självklart går det att säga att även musikindustrin under årens lopp bedrivit ganska tuff lobbying, och även initierat kampanjer för att påverka den allmänna opinionen. Kampanjer som t ex ”Piracy Kills Music” och webbplatser som Pro-Music.org har haft som mål att informera och påverka såväl politiker som allmänhet.
Men, Silicon Valley-lobbyn har tagit det till en helt ny nivå. Oberoende organisationer som bevakar de politiska processerna påpekar en efter en att framför allt de amerikanska tech-företagens mer eller mindre aktiva involvering i politiken börjar lukta illa. Skandalen kring Cambridge Analytica är förmodligen bara toppen på isberget.
Det finns också en mer abstrakt och flyktig vinkel på det hela. De 751 ledamöterna i EU-parlamentet är trots allt bara människor, och självklart är de påverkbara, annars hade varken musikindustrin eller techindustrin varit intresserade av att spendera pengar på lobbying.
På ett individuellt plan kan man därför fundera: Vem vill en politiker helst förknippas med? Ett coolt företag som skapar framtiden, eller en klagande och rätt spretig grupp organisationer som vill försvara en flera hundra år gammal upphovsrätt?
Google har investerat kraftigt i europeiska universitet och stöttar forskare och institutioner som undersöker områden som är intressanta för bolaget. Visst, utan tvekan är Googles stöd till akademin av stor betydelse för den europeiska forskningen i stort, och är en mycket positiv kraft för att generera ny kunskap. Men, hur många vågar bita den hand som föder en?
En professor som fått rejält ekonomiskt stöd från Google för att undersöka effekterna av ny upphovsrättslagstiftning, hur objektiv kommer han vara när han sitter med i en think tank tillsammans med ledamöter från EU-parlamentet (en situation tagen från verkligheten)?
Hur objektiv kommer någon vara som träffat ett företag under trevliga former vid ett flertal tillfällen, och som mellan raderna fått erbjudandet ”när du inte jobbar här får du gärna skicka en ansökan till oss”?
Och, hur många privatpersoner kommer trycka på ”call-knappen” för att försöka påverka politikerna att ”rädda internet”, som blivit den mycket populistiska vinklingen på direktivet?
Det är nu ca tre veckor kvar till omröstningen i EU-parlamentet, och vi kan förvänta oss en upptrappning i arbetet att påverka parlamentets ledamöter. Hur smutsig kampanjandet kommer att bli återstår att se.
Daniel Johansson
