Ett felbeslut av Sveriges television och TV 4. Något som kan rättas till. Eller helt enkelt ännu ett krasst exempel i ett klimat där upphovsrätt och konstnärlig frihet allt oftare offras? När journalisten Jan Gradvall i fredags skrev en krönika i DI Weekend om hur SVT:s och TV4:s avtal med företaget Epidemic Sound hotar den kreativa friheten gällande musik i TV-program blev det full fart på de sociala nätverken.
Bara i mitt flöde på Facebook hade ett 50-tal snart delat Gradvalls artikel och det blev åtskilliga upprörda meningsutbyten på såväl Facebook som Twitter. Själv kallade jag Epidemic Sound för ”muzakmångarbolag” och satte fart på en Facebook-tråd som fortfarande tre dagar senare får regelbundna inlägg.
Frågan är dock om det inte på grund av några spetsningar i Gradvalls i övrigt utmärkta krönika – vi talar om landets vassaste musikpenna – blev lite fel fokus.
Boven är knappast Epidemic Sound. Det är frivilligt att göra avtal med dem. Tycker man att 600 kronor per friköpt musikstycke och förbud mot att vara STIM-ansluten låter som en bra idé ska man göra affärer med ES. Vi som tycker att affärsidén är omoralisk får sura hela vägen till våra tomma bankkonton.
Sveriges Television har heller inte, som man kunde tolka Gradvalls krönika i dess tryckta form, gjort något exklusivt avtal med Epidemic Sound. Man ser dem som en alternativ musikkälla för ångtelevisionens programmakare (se mer i ämnet längre ner i texten). Att kreatörer i ivern att hålla sin budget troligen snart söker sig i riktning ES-katalogen blir en så kallad ”annan historia.”
Nej, kritiken bör riktas mot att SVT ö.h.t. sluter avtal med ett bolag som säger nej till att musikens kompositörer är STIM-anslutna – och således inte kan få framtida royalties.
Och kritiken bör vara sylvass mot ett TV4 som enligt programdirektör Malte Andreasson (källa SVT Kultur, oktober 2012) satt som regel att all musik utöver ynkliga fyra minuter per timme ska hämtas från ES-biblioteket.
Personligen hörde jag första gången talas om Epidemic Sound 2011. Det var filmmusikkompositörer och kompositörer av musik till barnprogram på SVT:s Barnkanalen som hörde av sig. Jag såg det initialt som en partsinlaga, kanalerna kan trots allt inte tvingas att använda ”bra” musik. Jag färgades troligen också av att bekanta finns bland Epidemics ägare. Det lät som en cynisk men i grunden smart affärsidé.
I dag håller det inte att vara så avvaktande som jag var den gången. Det allvarligaste med ”Epidemicgate” är att vi ännu en gång får en spegling av en uppfattning av att musik bör vara om inte gratis så åtminstone billig, musik blir enligt det här tankesättet något nödvändigt ont.
Men musik spelar i själva verket en oerhörd roll i exempelvis drama. Jan Gradvall målar sin text med exemplet serien Allt faller i TV4. Ett geni som Ingmar Bergman ansåg att musiken var DEN viktigaste enskilda faktorn i sina verk. Tänk inslag i allt från SVT-sporten till Discovery Channel utan musik. Tänk reklamspottar utan musik. Exakt. Det skulle inte fungera.
Ändå är musik bland det sista som det sätts budget för. När jag arbetade på skivbolag var jag med om att kostsamma långfilmer och TV-serier mastrats innan man gick till skivbolag och förlag och frågade om vad vi ville ha betalt. Visst, i det läget var budgeten sedan länge slut, det blev i bästa fall spottstyvrar för något som var centralt för verkets helhet.
I min mäktiga naivitet trodde jag att vi fem år senare kommit lite längre än vad det nu visar sig.
Lars Nylin
Chefredaktör
Musikindustrin
Bakgrundsfakta:
Criss David på Epidemic Sound om bolagets relation till STIM:
”Anledningen till att vi inte kan jobba med STIM-anslutna musiker är att STIM har en exklusivitetsklausul i sina avtal vilket gör att de inkasserar ersättning för offentliggörande för allt som en upphovsman skapar. En LIB registrering av ett verk ger inte upphovsmannen en förfoganderätt över offentliggörandet av musiken, bara över synkroniseringen. Musiker och producenter som arbetar med oss är fria att jobba med vilka andra uppdrag de vill och vi kräver inte någon som helst exklusivitet men upphovsmännen kan ju tyvärr inte ingå ett avtal med STIM då de skulle bryta mot sina avtal med STIM om de säljer musik till oss. Vi jobbar för att detta skall förändras i framtiden och upphovsmän skall kunna välja om de vill sälja ett verk eller upplåta den till sin förvaltningsorganisation för att tjäna pengar den vägen men vi har dessvärre inte nått hela vägen fram ännu.”
Rebecca Barzegar, jursit på SVT om avtalet med Epidemic Sound:
”Jag beklagar att du hört att SVT tecknat ett avtal med Epidemic Sound som skulle innebära att de skulle leverera all musik till SVT:s produktioner. Detta stämmer nämligen inte alls.
SVT har sedan ett antal år tillbaka ett avtal med Epidemic Sound. Detta avtal ger SVT:s anställda och de produktionsbolag vi anlitar rätt att använda musik ur Epidemic Sounds musikbibliotek, för användning i SVT:s program. Det finns i avtalet ingen skyldighet för SVT att använda en viss mängd musik eller att använda deras musik i en viss mängd program, utan det står SVT fritt att välja i vilken omfattning och i vilka program vi vill använda oss av Epidemic Sounds musik.
Innan Epidemic Sound kom in på musikmarknaden hade STIM monopol när det gällde kompositörsrättigheter. Det som nu har hänt med Epidemic Sounds inträde på marknaden är att det skapats en viss, om än liten, konkurrens. Det är fortfarande så att merparten av all musik som SVT använder varje år är STIM-musik (ca 95% av all musik vi använder är STIM-musik). Du kanske har läst Jan Gradvalls artikel om att 90% av all musik i Barnkanalen skulle vara musik från Epidemic Sound. Detta är alltså helt felaktigt, den rätta siffran för Barnkanalen ligger under 10%. Detta har vi informerat Jan Gradvall om, som nu ändrat webb-versionen av sin artikel och istället skriver att merpartenav musiken i Barnkanalen kommer från Epidemic Sound (vilket alltså fortfarande är missvisande eftersom mindre än 10% knappast kan sägas utgöra merparten av all musik).
SVT har naturligtvis inget syfte att underminera upphovsrätten, tvärt om värnar vi upphovsmännen och de närstående rättighetshavarna. Vi ser dock inte att Epidemic Sound som fenomen skulle underminera upphovsrätten. De tillämpar en annan modell för ersättning till upphovsmännen än STIM, sådana ersättningsmodeller finns på flera håll inom andra upphovsrättsliga områden och är inget unikt för Epidemic Sound. SVT ser Epidemic Sound som ett bra komplement till övrig musikanvändning och som en positiv konkurrenskraft på en marknad som tidigare varit monopoliserad.”
Ett förtydligande i nätversionen av Jan Gradvalls krönika i DI Weekend:
”I fallet SVT har SVT inte ett avtal som säger att man måste arbeta med Epidemic Sound, men faktum är att SVT alltså just nu anlitar Epidemic Sound. Och det är det diskussionen gäller. Att ett public service-företag anlitar ett företag som förhandlat bort upphovsrätt för musiker. Epidemic Sound kräver också att de musiker de anlitar inte är med i STIM. ”
Jan Gradvalls krönika i sin helhet:
